Den senaste tiden har rusat förbi mig, veckorna bara går och vem vet snart är det juni och Fotbolls Em i Österrike. Det är helt otroligt galet att tiden går så fort fram. Inte hinner man med hälften av vad man har på sin "att göra lista" inte heller hinner man med att reagera över att tiden passerar i förbifarten.

Det som definitivt har passerat mitt huvud den senaste tiden är att tiden existerar inte i min värld. Jag tror att jag lever i en låtsas värld, där klockor inte existerar för så fort jag reagerar är dagen över. Ja jag vet inte vad som har tagit åt mig, men i alla fall så kan jag luta mig tillbaka till att snart är stressen över för min del. Åtminsone tror jag det.

Åter till Fotbolls EM då. Jag har inte räknat ut hur lång tid det är kvar, det enda jag vet är att snart ska jag dit och 5 andra åskådare. Med tanke på att jag inte ens reagerat över att tisdagen är "över" åker vi säkert om tre dagar eftersom jag ändå inte har reagerat över när tiden går.

Ap less säger jag bara.

Den senaste tiden har rusat förbi mig, veckorna bara går och vem vet snart är det juni och Fotbolls Em i Österrike. Det är helt otroligt galet att tiden går så fort fram. Inte hinner man med hälften av vad man har på sin "att göra lista" inte heller hinner man med att reagera över att tiden passerar i förbifarten.

Det som definitivt har passerat mitt huvud den senaste tiden är att tiden existerar inte i min värld. Jag tror att jag lever i en låtsas värld, där klockor inte existerar för så fort jag reagerar är dagen över. Ja jag vet inte vad som har tagit åt mig, men i alla fall så kan jag luta mig tillbaka till att snart är stressen över för min del. Åtminsone tror jag det.

Åter till Fotbolls EM då. Jag har inte räknat ut hur lång tid det är kvar, det enda jag vet är att snart ska jag dit och 5 andra åskådare. Med tanke på att jag inte ens reagerat över att tisdagen är "över" åker vi säkert om tre dagar eftersom jag ändå inte har reagerat över när tiden går.

Ap less säger jag bara.

Ja idag är det lördag och Torsten och Torun har namnsdag...

Idag har jag mot min egen vilja vaknat före väckarklockan och inte kunnat somna om. Jag tittade på klockan kl. 04.00 första gången och somnade om. Men sedan så har jag vaknat 07.00, 07.15, 07.30 osv...

Vad är jag nervös för?

Antar att det är så att jag inte behöver sova som ett barn längre. Då har jag en önskan som verkligen får lov att bli uppfylld. Lördagar vill jag sova. Och jag vill inte veta med mig på lördag att jag bara sovit 4 timmar...

Tvi

Ja igår tittade jag på tv (skräll) och då råkade jag zappa förbi MTV och fastnade i ett program som antaglien är totalt påhittat men ändå så började mina psykologiska funderingar att slå in sig i min hjärna. Och detta stördes inte av att jag funderade på annat utan hela kvällen funderade jag på exakt samma sak. Programmet bestod av tjejer och deras relationer och hur man pratade med varandra osv. Ja, man fattar ju grejen med allt. Det är alltid tjejer som är underlägsna i relationerna och de som får stå på sidan för mannens framgångar. Men det är inte detta som intresserar mig för i mitt vuxenliv så lever jag med den tanken att vi är jämbördiga och att jag kan göra det jag vill och vice versa. I alla fall, tjejerna pratade om hur man pratade med sin partner. Nu ska det klargöras här att den ena tjejen uppgav sig som singel medan den andra var sambo/förlovad. Och emellan dessa tjejer så uppstår en relations tvist. Eftersom att de har två helt galna syner på hur man ska bete sig och varför. Den ena är mer extrem än den andra. Singeln hävdar att man måste ljuga för att det ska bli något gjort hemma. Typ: Jag har bestämt att jag ska laga mat imorgon så du får handla, men man gör inte middagen utan låter då nästa lögn ta vid...ni fattar. Den som är förlovad då hon säger: Äh, det är bara att göra det själv.

Redan här bestämde jag mig för att sluta titta, men ändå börjar ju detta att mala i mitt huvud. I min så kallade vuxen relation diskuteras det inte så mycket. Jag är mest hemma, jag pluggar den andra här hemma han pluggar och jobbar för tillfället istället. Så jag polemasar runta här och städar och tvättar och bosätter mig vid datorn och gör allt jag ska göra. Jag är den som lagar mat och diskar ibland. OCh han gör allt detta när jag inte hinner. Är detta naturligt? Jag vet inte varför jag frågar när jag ändå kommer fram till att dagen är bra som den är, vi gör lite av varje tillsammans och så. Nja, jag kommer fram till att vi nog inte behöver diskutera mer om den saken.

Men sedan på natten så kommer jag fram till att det är inte det som jag ska psykologistyra det är humor. Ja, för min humor den är (erkänner jag) dålig men det är kittlande roligt att driva med folk och driva varandra till vansinnes skratt. Då kommer nästa poänd här? Är det bara jag som gör det? Antagligen för jag gräver ju oftast upp allt hemskt jag kan komma på och retar min sambo för det. MEn det är väl antagligen en chargong som vi har här i vår lilla tvåa. Tror ni jag kan sova?

Nähä, för nu har jag ju nästan utrönt alla problem som finns i allas funderingar vad gäller vuxenrelationer men inte det man faktiskt bråkar om. Och det här gjorde mig så arg i natt att jag beslutade flera saker. Vi bråkar inte om pengar, jobb och viktiga saker utan vi bråkar om små saker som inte spelar roll. Till exempel så hatar jag när vi inte kan bestämma vilken väg vi ska köra när vi ska ner på stan. Hur viktigt är detta på en richerskala: -1 miljon. Det är heller inte så att vi kommer oss för att reda ut allt detta heller utan det är bara av vår natur. Av vår natur följer allt denna story:

E: Har du gått ut med soporna?

M: Nä, för det behövs inte idag

E: Jo, därför att det luktar konstigt i skåpet.

M: Men hallå, det är ett sopskåp, vad förväntar du dig?

E: JA men inte så mycket heller...(Jag blir mer irriterad)

M: Men om det är så viktigt för dig så kan ju du gå (ett leende dyker upp)

E: Jag gör det själv.

M: Så bra.

E: Men om du bara accepterar att sopor inte ska lukta så så hade vi inte stått här och tjafsat.

M: Kommer aldrig att ske, helt onödigt tänk på de hemlösa..

E: Ja, just därför slänger jag sopor

M: Jaha så nu ska vi ge föda till sopkrälet istället för att köpa mindre mat

E: Nä, vart fick du det ifrån

M: Äh, löjligt. Jag går själv nu,

E: Nähä....

M: Men det luktar inte hallon av allt direkt, bara så du vet.

Så nu har jag helt enkelt kommit fram till att jag ska sluta se på MTV. Från och med idag, det är ett under att jag lever efter denna upplevelse, tänk om jag mitt i allt fått för mig att jag skulle ljuga mig fram till det jag ville ha. Otroligt korkat. Dessutom hade jag ju kunnat komma på att mitt förhållande inte var bra.

Alla har nog sina brister. Men jag önskar att han en dag överraskade mig med ett riktigt bråk och ett gott skratt. Får nog odla på vad jag ska ljuga mig fram till för att åstadkomma detta...

Nu är det skärpning för min del med detta bloggande. Jag bloggar ju inget, kan man tycka...har lite förklaringar detta. Följande har hänt under de senaste veckorna:

1. Jag har gjort tenta

2. Jag har pluggat tenta

3. Jag har jobbat

4. Jag har anordnat en fest som jag inte deltog i.

Annars kan jag berätta att det inte har hänt något. För när tentorna närmar sig och samvetet kommer ikapp har man inte så mycket tid som man önskade att man hade. Det finns trots allt bra 24 timmar på ett dygn och jag hade igår velat ha 72 timmar. För igår hade jag insett att det var torsdag och att det enligt kalendern kommer en fredag efter det och det innebar ju att jag hade tenta. Hur mycket man än pluggar så finns alltid en oro i kroppen. Jag kan inte fatta detta, ångesten blir knappast mindre och mindre för varje år. Nä den utökar sig...Trevligt nä.

Men nu är det avklarat och om cirka 10 dagar hoppas jag på att ha ett svar som säger "Pass with distinction". Det vill säga max! Men det tror jag inte eller vet...men grisarna kan väl flyga till himlen så då kan väl min tenta oxå gå bra :)

Ikväll ska de flesta som jag känner tentafesta..Det vill säga antingen dränka sina sorger (misslyckanden) i vin eller dränka sin lycka i vin. Själv ska man jobba. Och det motiverar jag med följande: Jag har råd att festa alla andra dagar som en fattig stundent. Lyckan är dock inte så stor, jag får väl räkna med att jag inte hinner med att festa särskilt mycket eftersom damen jobbar relativt mycket nu framöver. Nå då kanske ni undrar vad jobbar jag med?

Jo jag jobbar på världens bästa ställe...Jag jobbar nämligen på bion. Nu har jag halvt om halvt avslöjat halva mig själv men det kan jag bjuda på en dag som denna.

På återseende

Jag är en sådan som lever med planeringen under näsan som alltid dubbelkollar datum in i det sista...jag hatar att glömma bort vad som ska göras etc. Nu kan jag meddela att alla är inte på ett sådant sätt, alla gillar inte att planera och tyvärr är många i min närhet på ett sådant sätt att de inte gillar att planera och strukturera. Jag fyller lätt årets alla 365 dagar med olika ting.

Nu är min fråga? Ska det vara så svårt att komma ihåg viktiga saker?

Min sköna, idag kan du väl snälla komma ihåg vad det är för dag?

Idag har mycket hänt. Tro det eller ej, men jag har skrivit klart min essay och jag är nöjd. Men nu är jag fruktansvärt trött och snorig. Imorgon är en annan dag som jag hoppas bjuder på mer skratt än denna....

Ödesdigra torsdag har förutom detta även bjudit två andra saker: Jag glömde min datorsladd hemma och fick nästa gå hem 4 gånger från skolan. Tror jag dör.

Any way, lika glad är jag för det... nu ska jag koka kaffe och glo på film...

Sov sött alla

PS..imorgon bjuder jag på något bättre än detta!

Ok, barn/bebisar/gryn är söta, vackra och underbara. Jag har inget själv men vill förmodligen har det senare i livet då jag lekt av mig allt som finns att leka av sig med..men då igår slog det mig.

Alla, eller nästintill alla, i min umgängeskrets har ju barn...Allt från 0-5 år...Em, du räknas inte för du är gift och jag vet att barnen är ditt liv. Men alltså min umgängeskrets är allt mellan 20 och 30 år. 4 av dessa är gifta med sina respektive. Restrerande är sambos eller singlar. Rättare sagt 2 är singlar.Jag är mer än gärna barnvakt åt hela bunten och allt men alltså alla har barn. Förutom B som troligtvis aldrig kommer skaffa en knodd. B är liksom lite avskräckt...

Jag: Inte avskräckt, inte redo men känns som att det trots allt är dags. Dryftade dilemmat med B för en stund sedan som hänvisade till den biologiska klockan och tydligen har jag bara 15 år kvar och det är ju en relativt kort tid, enligt henne. Nja, vi kom överens om att det troligtvis inte var rätt tid för mig. Men alla säger: Varför skaffar ni inte barn du och M???

Förklaring kommer här: Jag är livrädd för att en dag inse att det jag inte hade gjort innan kan jag inte göra. Alltså, dessa 15 år kommer att passera och jag kommer uttryckligen att vara en nucka i slutet och inte ha ett enda barn. Det enda jag kommer våga placera i lägenheten/huset är en guldfisk. Varför? Jo för att jag anser att jag inte har tid. Alltså detta måste funderas ut och övervägas. Har även dryftat detta med M som hänvisade till att hans mor nog ville ha barnbarn innan hon blev 60. Tanten, jag kan meddela att det inte kommer att hända. Du fyller 60 om två år. Jag har inte ens hunnit jobba i ett år tills dess. Vill M ha barn? Ja det vill han, men inte nu...men man kan ju tolka svaret som något annat...

Eftersom jag har beslutsångest i princip för alla saker jag ska göra så kommer jag förmodligen att vara tvungen att få barn imorgon för att inse att jag vill det. Så här fungerar jag i en köpsituation. "ska jag verkligen köpa mjölk, behöver vi det, varför ska jag köpa det ingen dricker den men om jag bara köper en liter så kanske det går åt. Köper jag den? Nä, varför? Ja därför att jag är tvungen att fundera ett tag. Om jag verkligen ska genomföra ett köp då gör jag det med en gång stressad och sjukt irriterad då kommer jag hem med saker. Alltså måste jag skaffa mig all stress en värld kan uppbringa och sedan vara på smällen för att sedan våga.

Förvirrat.