Ok, barn/bebisar/gryn är söta, vackra och underbara. Jag har inget själv men vill förmodligen har det senare i livet då jag lekt av mig allt som finns att leka av sig med..men då igår slog det mig.

Alla, eller nästintill alla, i min umgängeskrets har ju barn...Allt från 0-5 år...Em, du räknas inte för du är gift och jag vet att barnen är ditt liv. Men alltså min umgängeskrets är allt mellan 20 och 30 år. 4 av dessa är gifta med sina respektive. Restrerande är sambos eller singlar. Rättare sagt 2 är singlar.Jag är mer än gärna barnvakt åt hela bunten och allt men alltså alla har barn. Förutom B som troligtvis aldrig kommer skaffa en knodd. B är liksom lite avskräckt...

Jag: Inte avskräckt, inte redo men känns som att det trots allt är dags. Dryftade dilemmat med B för en stund sedan som hänvisade till den biologiska klockan och tydligen har jag bara 15 år kvar och det är ju en relativt kort tid, enligt henne. Nja, vi kom överens om att det troligtvis inte var rätt tid för mig. Men alla säger: Varför skaffar ni inte barn du och M???

Förklaring kommer här: Jag är livrädd för att en dag inse att det jag inte hade gjort innan kan jag inte göra. Alltså, dessa 15 år kommer att passera och jag kommer uttryckligen att vara en nucka i slutet och inte ha ett enda barn. Det enda jag kommer våga placera i lägenheten/huset är en guldfisk. Varför? Jo för att jag anser att jag inte har tid. Alltså detta måste funderas ut och övervägas. Har även dryftat detta med M som hänvisade till att hans mor nog ville ha barnbarn innan hon blev 60. Tanten, jag kan meddela att det inte kommer att hända. Du fyller 60 om två år. Jag har inte ens hunnit jobba i ett år tills dess. Vill M ha barn? Ja det vill han, men inte nu...men man kan ju tolka svaret som något annat...

Eftersom jag har beslutsångest i princip för alla saker jag ska göra så kommer jag förmodligen att vara tvungen att få barn imorgon för att inse att jag vill det. Så här fungerar jag i en köpsituation. "ska jag verkligen köpa mjölk, behöver vi det, varför ska jag köpa det ingen dricker den men om jag bara köper en liter så kanske det går åt. Köper jag den? Nä, varför? Ja därför att jag är tvungen att fundera ett tag. Om jag verkligen ska genomföra ett köp då gör jag det med en gång stressad och sjukt irriterad då kommer jag hem med saker. Alltså måste jag skaffa mig all stress en värld kan uppbringa och sedan vara på smällen för att sedan våga.

Förvirrat.

Trots att jag tydliggjort imorse att jag numera klarar mig utan 14-års fester och skitsnack, så fick jag nyss detta sms...

"Gumman vi saknade dig på spelkvällen igår"...

Jaha, tack för inbjudan, den måste ha kommit bort i sms ledet. Inbjudan kanske postades försent, inbjudan kanske var en förutsättning. Jaha, Korpen ligan ger sig alltså inte.

Hur ska man egentligen uttrycka sig? Varför ens bry sig, varför uttala sig om saker man inte vet? Alla dessa varför.

Jag har inget emot att tacka nej till en inbjudan men då förutsätts en inbjudan. Vill så väl komma ihåg att jag en gång fått en inbjudan till en middag, jag svarade JA och fick dagen efter veta att nä men det blir ingen. Jag svarar så klart att ok. Resultatet av detta blev att middagen visst blev av men att jag inte kunde följa med för att jag nog inte tyckte om restaurangen. Hm..ja det visste säkert Bill och Bull i detta sällskap.

Tacka vettja killar, för det första sällan och aldrig har jag sett en kille tjafsa, sällan och aldrig har det inbjudningstillfällen, de bara gör saker. Jaha, kvinnliga släktet när ska vi ta tag i oss själva? Jag har i alla fall B och M som alltid utsätter mig för pinsamheter och otrevligheter men jag älskar dem för det. Och de har inte ännu idag frågat gudarna om vad jag vill och inte vill och sedan ljugit om att vi ska äta middag men ändå inte.

Nu har jag insett och därför tagit ett beslut, jag blir en man i kvinnlig skepnad med allt det som jag är. För jag är det jag är och ni andra som inte fattat grejjen, inse läget...Nu styr jag kosan, det vill säga mig själv och mina egna val. F*n vad bra det känns.

Citat från samtalet nyss:

A: Det finns få människor som är så snäll....

B: Varför ljög du då?

A: Så ser inte jag på saken, jag ser det som ett undanhållande för att vi vet ju hur det är...

B: Snäll och omtänksam är alla, men alla får i hagen är inte de bästa...

A: Ska det vara på det viset...

B: Men du, det blir nog bra ändå...

Ja, Rom byggdes inte på en dag, men uppenbarligen kan man starkt ifrågasätta vissa saker här...

Tack och adjö!Nu ska jag roa mig med...kaffe/snus/skriva/reta B och ringa M...

Hela dagarna så funderar jag på olika scenarion som skulle kunna inträffa under en dag i mitt liv..Jag har fobier av dess like, som att duscha och se en spindel. Nej, inte små utan då föreställer jag mig en stor spindel som hoppar fram ur drapperiet. Ja i alla fall så har ju detta, tack gode gud, inte hänt.

Desto värre saker har däremot hänt, jag hatar att tvätta. Allt som har med tvätt att göra det ratar jag. Visserligen så gör jag detta mer än gärna, men varje gång önskar jag att jag kunde köpa nya kläder och inte tvätta de gamla...lite materialistiskt kanske. Men sån är jag..

Nu ska jag definitivt inte tvätta för vad dök upp i tvättstugan för en liten stund sedan: Jo, en råtta/mus/kryp med svans. Tinget var ca 10 cm utan svans. Vad var detta? Var kom den ifrån och kära nån, nu är min fobi råttor.

Fy o skam.

Fungerade utmärkt..

Ingen snarkade, alla sov och alla mådde bra när den underbara väckarklockan ringde till tuppens förvåning. Till detta skall det även sägas att det förmodligen är så att det inte berodde på knäckebröd, men jag antar att han fattade vinken när han både stönade och svor av att det kliade på hela kroppen. DÅ insåg han vad som hade hänt...haha...

Det sista som sas innan lyset släcktes var: Jag lovar att erkänna mina brister och att aldrig mer håna dina upptåg...

Tack, det värmde.

Nattens mission; sova med bommul i öronen för inatt har jag inte knaprat knäckebröd, eller åtminsone tänkt på saken. Så gott är det faktiskt inte.

JA som jag sa igår så skulle jag alltså ha två mission idag:

1. Ringa A och B och C

2. Skriva essay.

Resultat: Har beslutat att inte skriva essay idag, jag ska nämligen fundera ut hur det egentligen bör vara skrivet först. Med tanke på att detta ska skrivas på engelska så kommer det säkerligen att likna en treårings språk fast då på engelska och inte svenska...Sedan så funderar jag starkt på att dricka kaffe först, måste bara bestämma mig om jag ska äta lunch/frukost eller frukost bara..ja det är stora beslut nu i mitt huvud.

Ärligt talat, latmasken sitter inte vid svansen idag, den sitter i hela kroppen och jag som gett mig f*n på att jag skulle göra detta idag kommer antagligen hellre att skriva 1000 blogginlägg istället och sen beklaga mig för datorn att jag inte orkat idag. Nä, ryck upp dig.

Resultat för andra delen då, den avklarades redan igår. Och jag kan berätta att det gick perfekt, sett utifrån min synvikel då...Jag sa inte så mycket utan gick på den onda bölden direkt, jag har nämligen bestämt mig för att skita i detta. Det som skrevs igår var bara toppen av isberget, nu mår jag fantastiskt bra för ännu en gång har jag agerat som jag önskat att jag gjort på en gång. Jag sa vad jag tyckte. De tyckte nog inte att det var så roligt, men det struntar jag blankt i....Så här kommer en summering av vad som sas under gårdagen, kommer senare under dagen, nu ska jag nämligen återge en annan historia, håll till godo!