Ja det är en vanlig måndag. Inte så mycket att orda om...

Förutom att en kurs som jag har börjat med inte riktigt vill att jag ska läsa den...för att göra en lång historia kort. Jag är upprörd och vill läsa kursen. Kan ni låta mig göra det?

Ledsen och förtvivlad.

Nu är det stora problem som ställer till denna fredag, så jag får väl helt enkelt kasta ut mina tankar i vilda cyberrymden.

Problemen är följande...Jag ska tvätta, eller jag tvättar nu. Det är det tråkigste jag vet, dessutom ska jag vara värd för en lunch idag. Jag kommer inte hinna gå på denna. Maten har jag fixat, folk kommer dit. Så det problemet har jag raderat ut. MEN idag ska jag även jobba, väldigt roligt. Jag jobbar ju varje dag och det är trevligt. Men då kommer nästa problem jag skulle ju behöva plugga till min tenta. Tentan är långt borta men den som känner mig vet att jag hatar att ligga efter, inte ha hunnit läsa allt och att under den så kallade tentaveckan behöva stressa in allt i huvudet. Så varför pluggar jag inte? Nä för som vanligt, jag är lat. Latheten är djupt inrotad i min svansrot. Ämnena jag läser, passar mig, det är det jag ska jobba med. Men varför denna lathet? Jo för att jag tvättar. Tvätt är det värsta jag vet, om jag bara hade råd skulle jag lätt enbart köpa nya kläder och kasta all smutsig tvätt. Då kan man ju fråga sig varför inser du inte bara att det bara är att tvätta? Nä...jag vet inte. Just idag fick man lön, så det vore hundra gånger roligare att spendera pengar på min behövliga balklänning. Min sämbo tar examen och på universiteten firas detta med pompa och ståt. Ja för det första så är jag super glad för hans skull, jag kommer att pallra min lata rumpa dit och jag kommer att vara fin. Men jag måste ha en klänning. Vad och hur ska denna se ut? Ja jag vet inte, därför kommer jag att total strunta i både tvätt, plugg och delvis andra måsten idag för att glo fram en sådan. Jag hoppas till och med att jag idag går hem med en sprojlans ny klänning i guld.

Ja om klagomuren har uppfattat detta så är jag fantastiskt nöjd. Men bara för stunden...

Många frågar vad jag gör på dagarna...Det enda jag bestämt kan tycka om sådana frågor är att jag gör antagligen det alla gör under sina dagar. Jag sover om natten, jag kliver upp på morgen, borstar tänderna, duschar, äter, lagar mat, ser på tv, jobbar och pluggar. Jag förstår inte varför jag ska kommentera det här. Ni som vill veta, ni får väl tänka att jag bara finns. Rättare sagt ni som sagt det, ni har mitt telefonnummer, min mail min adress..Kom o hälsa på vettja.

Ja visst ni läste att den bittra skribenten har förlovat sig. Eller åtminstone, SKA. Snart, när alla minst anar det. Detta berättades för våra närmaste vänner under helgen. Varvid ett inte alltför olyckligt samtal kom upp:

Någon ansåg att jag inte fick förlova mig under detta år, för att personen (som berättar det för mig med OERHÖRT argt tonläge) meddelar att detta är deras år. Och då kan inte vi förlova oss. Då vaknar liksom den lilla djävulen i mig...

Jag tänker förlova mig både före er och med samma ringar som ni tänkt er. För då måste ni skaffa nya planer.

Inte för att jag någonsin fattar vart detta kom ifrån. Jag berättar att jag ska leva resten av mitt liv med en och samma person. Jag ska antagligen skaffa barn med honom. Det enda som den här personen tänker på är: Du får inte, för jag var först.

Detta är ett hån och ett slag i magen för både mig och de som jag valde att inte berätta för. Nu kan jag meddela att hon kanske inte menade något illa, men om hon nu har planerat detta i tre år och ska vara ensam under 2008. Ja men då måste man isolera sig från världen.

Tack ni andra som säger Grattis. Få mig för sjutton inte att tvivla. Det är som inte det jag direkt vill höra.

Jag har nu sedan en tid förundrats över folk i allmänhet, folk som beter sig som jag vet inte vad. Hade en liten diskussion med en manlig vän om hans killkompisar. Jag, kvinnan i sällskapet, kommer fram till att många så kallade män klagar, tjatar, skryter och är allmänt otrevliga mot sina vänner. Varför? jag har länge hävdat att en man är ett speciellt släkte, där man löser sina konflikter på ett kanske inte så smickrande sätt. Men problemen går sällan och aldrig över till ett andra världskrig, som det i de allra flesta tjej gäng gör. Alltså, Killar är av en annan sort när det speciellt gäller konfliktlösning.

Så varför säger jag då skamlöst?

Ja av följande anledning. Den här gruppen som då är lite av jetsets, lite viktigare, de som har rätta åsikter osv. De är löjligt barnsliga. Varför? Ja just därför att de beter sig som skvaller nummer 1. Om en kille har trillat på ett bananskal. Då ringer de här till alla andra och basunerar ut vad som händer. Ja då kan ni ju själva förstå varför alla tjejer vill ha dessa killar? Ja jag vet inte men troligtvis vill tjejerna göra det, med anledning av att alla andra killar i deras närhet ska veta att de minsann fick till det under lördagsnatten.

Och till er som nu tror att jag är svartsjuk. Nej tack. Jag är mer manlig än dessa och jag är fasen så stolt över det.

Finns det några fördelar med detta gäng? Förutom uppmärksamhet och evig tilltro till orden...Det vette fan, jag måste klura ut detta och det nu.

Ja, då har det nya underbara Stockhomsåret tagit vid. I en inte allt för stormade fart. Relativt sakta fart blir dagarna längre, jag pratar om ljuset. Det är stor skillnad från dag till dag. Precis så beskrev en morgonpratare den 22 januari 2008.

OK; kanske det, tänkte jag. Kan man verkligen i Stockholm märka skillnad mellan 21 januari och 22 januari? Nja jag tvekar. Jag har bott i Stockholm, jag kan meddela att skillnaden inte var övermäktig direkt. Oavsett om det var december eller januari, var dagarna lika gråa o regniga. Nåväl, tänk att man alltid kan byta samtalsämne till vädret..Ja det är märkligt.

Tänk igenom själva: Ni sitter i vilket samtal som helst, blir samtalet riktat till ett håll som du inte egentligen vill hålla med, då kan du nog förmodligen i alla lägen kommentera vädret. Tips från Coachen.